Fan, jag som skulle sova som ett barn nu ju. Istället slog jag på en rulle, en ganska fag film. Footlose. Musikalen var såhäääär mycket bättre. På tal om, musik...

Detta videoklipp ger mig tårar i ögonen, blir så lycklig. Jag kommer ihåg det, sommaren 2010, fast ändå kommer jag inte ihåg det, det var ingen alkohol med i bilden, bara ren jävla eufori. Jag älskar Kent, from the bottom of my heart liksom. Och btw, jag ogillar er skarpt, ni som kallar er Kent-fan och bara lyssnat på 3toptracs på Spotify. Ni kan ingenting om dom, ni vet zero. Jag dansade till FF en nyårsafton när jag gick i 3an på lågstadiet. Juste!